adolphssons.se

Mysig grillning i skändla

En kall men väldigt fin dag på Marstrand med farmor och farfar

Idag var jag i Kungälv på ett möte, när jag kom hem höll Albin ovh farfar på för fullt och byggde med Lego.Efter en stund kom han på att nu skulle det byggas en koja i köket, sagt och gjort ”farmor ska vi plocka ihop Lego’t!

Måste säga att jag inte gjorde speciellt mycket, han är otroligt snabb på att plocka undan.

Kojan blev mycket fin, där inne hände en massa trevlig saker, bl a fick jag köpa knappar för en hel del kronor.

Vi bestämde att dom kronorna skulle med till Liseberg.

Albin vet att det finns en massa mynt i en skål i köket, han vet också att vi skickar pengar till Zebrun i Kamerun.

Han har ju ritat en teckning och skickat till honom.

Nu hade han blandat ihop begreppen lite, vi tar mer pengar från burken med oss till Liseberg.

Nu får ju inte dom fattiga några pengar var kommentaren. Så skrattade han gott.

Han tog några rejäla grabbnävar med pengar, vi vägde hela mynthögen som han plockat åt sig.

Det blev 630 kram. Två svarta enkronor ville han byta ut, dom kan dom fattiga få…………….

En krona väger 7 gram.

Vi åt båtmat litt lunch, knallblå blev det idag. Farfar åt under protest, tyst sådan.

Så åkte vi till Liseberg via mammas jobb för att hämta Albins Lisebergskort.

När vi åkte ner frågade jag Albin vilka regler som gäller på Liseberg, man får inte springa iväg var svaret.

Han levde verkligen upp till den regeln vilket var en himla tur för på Liseberg var det otroligt mycket människor.

Det verkade dessutom som om alla hade jättebråttom.

Vi gick lugnt och förhållandevis sakta omkring.

Albin upptäckte att man fick bygga ett torn av Pingvin godisbitar. Om man byggde lika högt som en Pngvinstång fick man ett pris.

Då blev jag otroligt imponerad av honom, tror att han målmedvetet satt och byggde minst en halvtimma, farfar tröttnade ganska snart men han fick vänta.

Han kämpade, provade olika tekniket, skalade bl a en hel mängd bitar. Jag bara iakttog honom faschinerat för där gav han sig inte.

Jag ska ha ett pris var kommentaren när jag frågade om han var húngrig. Till sist med lite hjälp av mig lyckades han, vi upptäckte att några var lite fuktiga och om man klämde till uppifrån gick det bra.

Men att se den koncentration, målmedvetenhet och energi, utan att bli irriterad som flera av de andra barnen blev. Lyckades han bygga ett högt torn.

Tjejen som hade hand om tävlingen hade noterat hans engagemang.

Det var så roligt att se. Att se den lycka när han fick påsen som han hade kämpat för, det värmde mitt farmorshjärta och även farfar blev imponerad……………

Vi spelade upp alla kronorna och även den stora papperpengen som mamma skickade med.

Ingen tur, även där blev jag imponerad. Idag hade vi ingen tur – ibland har man det ibland inte……………….Finaste, sötaste lille A

Det var längesedan jag skrev något om lille A, som börjar bli stora A.

När vi hämtade kom Albin springande i full fart, han ville visa en koja som han och Esko byggt i häcken ned mot ängen. Det var ordenligt nertrampat och sopat i kojan, det fanns ved och ”bananer” m.m. Enl Helen hade dom jobbart hårt, vi var helt överens om att det inte ska finnas några buskar eller områden som inte barnen får leka i på området, bra inställning tycker jag.

När vi åkte förbi 4H-gården ville Albin stanna och titta på djuren. Vi gick en lite sväng,  jag hade hört att skulle finnas ett litet föl, tyvärr hittade vi inte det men det fanns en hög trähäst som Albin bestämde sig för att rida på, som han jobbade för att komma upp på den, Där kom den omtalade envisheten fram och javisst kom han upp till slut. Att se den glädjen när han äntligen av egen kraft kom upp på den var underbart.

Sån lycka att på egen hand lyckats med vad han bestämde sig för. Det stärker självförtroendet.

När vi kom hem serverades mellanmål i sedvanlig ordning.

Albin och farfar skulle gå till lekplatsen och sparka lite fotboll, det finns ju ett fotbollsmål där. Spelandet blev väl lite sisådär av vad jag förstår. Plötsligt kom en intensiv regnskur, jag gissade att dom stod under något tak vid lekplatsen men när regnet inte verkade upphöra tog jag bilen och körde för att hämta dom. Det tyckte dom var en bra idé, trots allt blev dom lite våta så när vi kom hem  åkte kläderna upp på tork.

Därefter kom vi på att det behövdes en ordentlig sortering av legogubbarna som låg huller om buller, dom skulle ju ligga i gubblådan såklart. När det var gjort utbröt ett ordenligt krig mellan dom sorterade. Jag blev i sedvanlig ordning grundlurad av Albin, han vet så väl min inställning till onda och goda, krig och annat elände. Nu hamnade Albin och farfar i ett lag och jag i ett annat. Med sin ljuvaste stämma undrade Albin: farmor vilket lag vill du vara i dom onda eller dom goda. Jag valde såklart dom goda, m a o Albin och farfar i det onda laget. Där gick jag på en nit, i just detta krig betydde onda goda och tvärtom.

Den lille mannen är otroligt smart och kan verkligen läsa av hur man lurar farmor på det mest raffinerade sättet. Jag fick ju välja såklart, att det sedan blev fel var ju mitt eget beslut. En riktig liten luring……..

Så kom mamma och kläderna var torra.

Ytterligare en rolig dag med den finaste lille Albin.

Igår kväll märkte jag att jag var alldeles varm om hjärtat, det berodde på att jag hade haft en så fin tisdag.

Det började med att det kom en lite ”sjukling”, ha, ha,  i form av lille A.

Vi startade med Legobyggnation på köksbordet, den här gången var det Borgen som var aktuell.

Under tiden så lagade jag mat, potatis och fisk, visst är det härligt att det är favoriträtten.

Pappas favorit i den här åldern var mandelfisk på dagis. Samt morors pannkakor och köttbullar.

Nåväl, när det var dags att äta sa Albin, jag bygger lego och äter samtidigt, gör du det hemma frågade jag, nej var svaret men här går det bra.

Ok, lite olika regler, huvudsaken är ju att han själv håller reda på var olika saker ”går an”. Det tog väl lite tid att äta men vadå, är man på rehabilitering så är det ingen stress. All mat gick åt.

Så kom farfar hem, efter promenad med Selma, då förvandlades han till en häst, kul tyckte Albin, Selma ville också vara med så hon hämtade sitt får och så lekte dom alla fyra. Albin, farfar, Selma och fåret.

Plötsligt blev farfar trött och 10 km skidåkning började på TV.

Då blev det byggnationer i köket, Albin kånkade runt på köksstolarna, hämtade kuddar och filtar, tur att farnfar hade dammsugit på morgonen. Det blev en fin koja, han flyttade in med alla 7 ”barnen”.  Hoppas Norge vinner var kommentaren vad gällde skidåkningen, dom har så fina röda dräkter. Så fick jag plötsligt två barn också, Förskolan var i farfars sovrum på övervåningen, hoppsan. Där skulle jag satt igång min Runkeeper för vi hade så mycket jobb med alla barnen, nu är det morgon, nu ska vi upp och lämna barnen. Så ner och jobba, vi konstruerade motorer. Så upp och hämta barnen, hem/ner till kojan resp soffan. Nu är det natt – 30 sekunder, nu är det morgon, upp och lämna barnen, ner för att jobba, vi glömde vinka, barnen ska åka på Universeum idag, upp och vinka. Ner och jobba, upp och hämta barnen, ner soch sova i ca 30 sek, upp och lämna barnen ner och jobba. Ett antal gånger, farmor som varit på  träning på morgonen blev lite trött i benen. Till slut fick jag skicka upp farfar och hämta barnen.

Nu plötsligt, revs Kojan i köket, en ny byggdes i rummet. Det betydde att farmor fick 5 minuter framför TY’n, precis när Kalla gick i mål.  Halv 3 serverades ett mellanmål, musli och yoghurt, det hämtade han själv i kylskåpet.  Så var det dags för glass, förlåt en morot, det åt Albin i kojan. Så återgång till köket och Borgen igen. Albin tycker om min musli så vi serverade det i en skål tillsammans med vatten. Vi var engagerade i byggnationen alla 3, farfar, farmor och Albin. Plötsligt tyckte jag att Albin bet i en legobit, NEJ inte lego i munnen sa jag, Albin skrattade så han höll på att ramla av stolen, han hade ju tagit musli i munnen. Kan säga att det upprepades några gånger och han skrattade lika hjärtligt varje gång.

Så kom ett SMS att mamma var på ingång, i rummet såg det ut som en ”rövarkula” med filtar kuddar och stolar i en enda röra. Nu har vi 5 minuter på oss att städa, tror du att vi klarar det sa jag till Albin. Så klart, han var så effektiv så jag blev märkta imponerad, alla saker på rätt plats. Farfar kom och skulle hjälpa till, det behövs inte det här klarar vi sa Albin. Hur lång tid är det kvar? Det är gott om tid sa jag, vi har två minuter kvar. Plötsligt var allt klart och vi hade ändå 30 sekunder tillgodo. Där jobbade vi bra, Albin bäst faktiskt.

Så kom mamma. Farmor tog sig en ”lutare” i soffan sedan.

Det var en riktigt fin tisdag.

Idag hos Farmor och Farfar tejpade jag igen hela dörröppningen. När Farmor skulle in sa jag att hon fick gå samma väg som jag, genom det lilla lilla bordet. Med lite hjälp från mig fixade hon det riktigt smidigt och snyggt. Värre blev det när Farfar skulle in, han fick krypa under all tejp;) Han blev dock en mycket duktig och rolig häst!

inga bilder hittades

Hämtade som en vanlig torsdag, idag är jag hungrig sa Albin när vi gick till bilen. Farfar hade bestämt att gräsklipparen som finns i Torslanda skulle hämtas för översyn.

När vi kom hem ville Albin hämta några Legogubbar i hans rum, vi tog med två rutknäcke och en banan för att klara den långa resan till Tuve. Albin åt med god aptit, det hade varit brocollisoppa på förskolan. Trots att han inte tyckte om det åt han.

Vid Låssby utbröt en fruktansvärd törst, jag vill ha vatten sa han mycket påstridigt flera gånger. Kommentaren ”vi har inget vatten” var ett helt onödigt påstående. Den diskussionen pågick till Tuve. Vi diskuterade om vi skulle kunna räkna några ”Oplar”, vi diskuterade en massa andra saken men den lille mannen blev bara mer och mer arg. Till slut var han verkligen tvärarg, jag förstod honom verkligen för att vara jättetörstig är ju så jobbigt.

När vi kom fram klev han mycket ilsket ur bilen och drämde igen dörren och blängde riktigt ilsket på oss. Jag blev lite full i skratt för jag blev påmind om en annan liten herre som kom hem från skolan ibland och var hungrig, lika tvärilsken……….

När vi kom in slängde han ifrån sig kläderna och drack ett stort glas vatten och vips, där var han tillbaka, den vanliga Albin.

Visst måste man väl få bli tvärilsken när sådana jobbiga situationer uppstår. Speciellt när det går över så, förhållandevis, lätt. Lite mer mellis bara.

Så lekte vi med Lego, tittade lite på Barnbibblan.

Nu får Albin snabbt gå en intensivkurs för att lära sig skriva en häftig namnteckning. Jaha, varför då?

Här kommer förklaringen.

Idag var det som vanligt torsdagshämtning på förskolan. Det var en uppsluppen kille som var på ett toppenhumör när vi kom. In på toaletten och visade hur han faktiskt kan stå och kissa. Nu blev farmor imponerad. Det kom en lite knatting efter men han klarade inte att stå, han fick sitta, får väl växa till sig lite. Nu åkte overall, vantar och varm mössa fram.

Vi skulle åka till stan. När vi parkerat fick vi kolla var vi ställt bilen, det stod F på pelarna. Lite svårt att säga F sa farmor, jag kan sa Albin, så klart. FFFFFFFF. Det måste man hålla reda på när man parkerar i stora parkeringshus. Farfar hade, som vanligt, svårt att få ordning på vagnen. Albin och farmor skrattde såklart. Hur svårt kan de’ va’…….. Hissen hette inte Otis, det kollade Albin såklart. Tur att vi hade vagnen för det var ganska mycket folk på Nordstadstorget.

Nu gick vi till Gustaf Adolfs Torg. Där var det en massa människor och på  stora ”hus” överallt stod det Musikhjälpen. Det var några som samlar in pengar till tjejer i andra länder. Dom som intehar  egna pengar. Farmor och Albin ”trängde sig” fram till staketet. Alla var jättetrevliga och släppte fram oss. När vi stod där blev vi FILMADE, Kodjo som jobbade där lämnade sin plats och kom fram till glasrutan och vinkade till Albin. Albin vinkade tillbaka. Så gick vi och lämnade en stor papperspeng där man kan önska musik, Albin önskade Kapten Sabeltand. Man fick skriva en hälsning: Puss och Kram till Mamma Yvonne och Pappa Mathias, från Albin blev det. Så gick vi tillbaka och åter släpptes vi fram till staketet. Nu blev vi filmade igen. Så där fick ni förklaringen till inledningen. Nu är vi kändisar och kändisar måste ofta skriva autografer……

Efter det gick vi och fikade, Albin fick lägga ytterliggare en stor papperspeng i en bössa. Vi gick till NK och tittade i skyltfönstret. Det var, som vanligt, jättefint. I år är temat för barnens skyltfönster Hjälpredor.

Så gick vi till bilen och körde hem. Vi sjöng hela vägen hem.

Torsdag 21 November

Idag skulle vi åka till Tuve. När vi kom hem serverades mjölk och blåbär, kornflejk och mjölk. Så klistrade vi lite i en Woody bok. Albin hittade vår våg, vi fick väga oss och se hur långa vi var. Farfar var längst.hm …han vann m a o.  Det började mörkna ganska tidigt, plötsligt utbröt en rolig dans i hallen, i mörkret. Vi hade hittat lysande grejer som skulle sitta på skorna. Albin dansade och farmor filmade, det blev jätteroliga filmer. Så lekte farfar och Albin på ”kontoret”/Albins lekrum. Plötsligt förvandlades rummet till förskola. Albin, farfar och farmor utnämndes till fröknar. ALLA (det är ganska många)  bilarna var ”barn” på förskolan. Vi hade samling, en liten brandbil var ett nytt ”barn” som fröken Albin träffat på Torslanda torg, då var han lite blyg men alla ”barnen” tog hand om honom på bästa sätt. Samlingen var välorganiserad, vi fick plocka olika saker i en burk och fröken A berättade för alla ”barnen” om den aktuella saken.

Så serverades mat, vi hade små tallrikar som ”barnen” samlandes runt. Så skulle alla ”barnen” ut på gården, Fröken A var mest chef så dom andra fröknarna fick bära ”barnen” först till rummet med alla kläderna sedan ut på gården (i vardagsrummet) så skulle alla barnen in igen. Dom två arbetande fröknarna slet och bar fram och tillbaka. Plötslgt skulle fröken A åka på semester till djungeln, så skulle barnen ut igen, plötsligt kom fröken A hem från djungeln han hade sett en giraff som var 100 m hög.  Barnen skulle ha frukstund, upp med alla ”barnen” på bordet, vi undradet försynt om fröken A kunde hjälpa till, nej han skulle tillbaka på sin semester i djungeln. Han kom tillbaka och gav order om att barnen skulle in igen, försvann. Vi bar ”barnen” fram och tillbaka enl order, fröken A/chefen var mest på semester men kom tillbaka emellanåt och gav olika order. Får säga att vi jobbade bra. Tror att alla ”barnen” var nöjda och förhoppningsvis chefen också. Ett mycket drivande chefsämne får man säga om fröken A. Roligt hade vi i alla fall fast vi blev lite trötta, vi fick verkligen inblick i hur det är att vara fröken på förskolan. Så kom pappa och hämtade en glad och fin liten kille.

Tisdag 19 November

Vi gjorde ett återbesök på Stadsmuseet. Albin är en rutinerad museiebesökare, lämnar fram årskortet och konverserar lite med personalen.

Han kollade först med oss så att det inte var något muller med båtar här. Vi förklarade att det är Sjöfartsmuseet som har det lite läskiga mullret.

Vi går inte på den våningen när vi går dit förklarade vi, då åker vi dit senare tyckte han. Lite smårädd men ändå modig…………….bra kombination.

Vi åkte upp till 4’e våningen som är ”Barnavdelningen”,  där finns roliga byggklossar som vi byggde lite med. En rolig spårvagn som vi åkte med länge, vi hade ju en sådan utmärkt förare.

Albin fick säga till farfar några gånger, han hamnade lite utanför ibland. Sedan gick vi till caféet, där finns en massa olika godsaker, tårtor, lussekatter mm allt är i tyg.

Det var två småpluttar (1års åldern) som blev så glada när Albin kom och styrde upp det hela. Vi fikade länge och småpluttarna fick också vara med.

Albin tröttnade när en av dom små kröp upp i skyltfönstret och rörde till det. Det ska vara ordning om man driver café.

Vi gick igenom dom andra avdelningarna och när vi kom till stenåldersavdelningen blev det spännande. Där fanns pilar och svärd. Plötsligt upptäckte Albin en pirat, han bestämde att det var kapten Krook (ett gammalt skelett). Hans vassa krok låg i en annan monter. Han har inte borstat tänderna på länge sa farfar, det höll Albin med om vi skrattade högt åt detta. Så såg vi gamla hus och flinta, Albin var väldigt intresserad. Så var det dags för fika med ”morot” på det andra cafeét. Så har vi det. Det började bli mörkt när vi åkte hem, man såg alla ljus så bra. Vi sjöng några sånger som vanlig i bilen.