Jag höll ut tills tomten hade varit här på julafton, men sedan höll det inte längre. Jag blev sjuk….mitt i julen! Idag dan före nyårsafton börjar det ge med sig lite som tur är, men detta är nog rekord för mig. Detta är ju såklart om man frågar mamma & pappa, för enligt mig har jag mått bra hela tiden. Jag är en tuffing!
Jag tycker om julafton…..massor! Det var mysigt i morse, då fick man gå ner och då hade tomten varit där och och lagt ett stort paket under granen till mig. Sedan kom farmor, farfar, Jeanette, Selma, Mormor & Morfar. Jag hade väldigt svårt att hålla mig från paketen, som tur var lyckades jag få till att öppna några direkt. Sedan åt vi, och efter det började det låta konstigt i hallen. Där kom tomten!!! Jag fann mig snabbt och insåg att han behövde massa hjälp att dela ut paketen, det kunde jag jättebra. Sedan fick jag öppna….och jag fick MASSOR=) Men mitt i allt blev jag dålig, utan förvarning. Jag satt så mysigt hos Farmor som sjöng för mig….och så kom den dumma kräksen =( Jag hade ju inte tid att hålla på med sånt allt för länge, så jag fick ju repa mig till senare så att jag hann leka lite till med mina fina saker.
Tack alla för en jättefin julafton!
Idag skulle vi åka till stan sa farmor och farfar när dom hämtade mig.
Det var så mycket spännande att titta på när vi körde till stan. En massa grävmaskiner och stora lyftkranar, farmor och farfar sa att dom tror att dom gräver och bygger i hela stan.
När vi kom fram såg vi ett jättestort hus som var inslaget som en stor julklapp med röda band och en stor rosett på. Mycket ovanligt tyckte vi alla. Undrar vem som ska få den julklappen (Clarion Post Hotel).
Vi skulle ut och åka spårvagn, det var spännande. Vi fick vänta en liten stund, det var så mycket att titta på. Det stod en jättestor gran mitt på torget det var några som spelade julmusik. Så kom Julspårvagnen. Den var väldigt gammal, när vi gått ombord fick farmor glögg och jag fick pepparkakor av två snälla tjejer med tomtemössor. En gammal man var konduktör, han pratade väldigt mycke med mig och farmor. Tyvärr lyckades vi ”ställa till det”, min snigel fick lite av farmors glögg på sig. Vi torkade bort det snabbt. Så startade spårvagnen, den liksom gungade fram. I Taket satt gröna grankvistar, julblommor och apelsiner. Vi åkte över en bro, jag såg många båtar under bron. Jag sa till farmor att jag gillar hamnen med alla båtarna. Spårvagnen stannade på olika hållplatser, det var gratis att åka trots att man fick pepperkakor och glögg. Dom två tjejerna med pepparkakor tyckte att jag var en ovanligt trevlig liten passagerare, jag fick flera pepparkakor av dom. Så sa farmor att pepparkakorna var slut, ha, ha det såg väl jag att dom inte var. Hon hade fått för sig någonting med många pepparkakor och magen. Tror jag inte på. Vi stannade på en hållplats och där blev det stopp, spårvagnarna hade ingen ström. Vi satt en lång stund, jag pratade med konduktören och dom andra passagerarna och tjejerna. Efter en jättelång stund ringde vi till farfar som hämtade oss på den hållplatsen. Vi skrattade och hade så roligt. Jag blev väldigt trött när vi satt oss i bilen, jag ville ha nappen och filten och somnade en liten stund. Så kom vi hem och jag vaknade, farfar bar in mig snabbt för jag blev lite frusen. Jag fick lite mjölk och rispuffar. Efter det sjöng farmor och jag för farfar, det var Krakel Spektakel och några andra roliga visor av Lennart Hellsing, jag kan dom jättebra. Så kom pappa hem och farmor och farfar åkte hem till Selma
Idag kom farmor och farfar och hämtade mig, som vanligt.
När dom kom fick jag med ett stort pepperkakshjärta som det stod ALBIN på, det luktade så gott så jag blev så pepparkakssugen, farmor och farfar försökte ta det från mig och hade nån konstig motivering att vi skulle ta hem det och visa pappa och mamma. Jag tyckte det lät så tokigt, ett pepparkakshjärta som man inte får bita i. Hur går det när man bara är 3 år. Hur som helst, det är ju allmänt känt att jag ”vet vad jag vill” så jag tog ett litet, litet bett och det smakade så otroligt gott. Bara ett sista bett försökte jag och tog ett rejält bett, nu hade farmor kapitulerat, farfar försökte fortfarande övetala mig att spara hjärtat. Bara ett sista bett sa jag igen. Farmor tyckte att det blev finare med några små bett i. Plötsligt hade jag fått på kläderna och farfar och jag var på väg till bilen. Där fick jag en smörgås skuren i små bitar som mellanmål.
Farmor sa att vi skulle åka till stan och åka spårvagn, det går en Julspårvagn som man kan åka med nu. På radion pratade dom om att det var några bråkstakar i stan så vi ändrade oss.Vi åkte tillbaka till Torslanda, förbi där man bygger Volvobilar. Vi kan åka en tur med Torslandabussen sa farmor. Vi hoppade ur bilen på första hållplatsen efter rondellen som man kör till Ica, där stod en farbror som jag frågade: Ska du också åka buss? Ja, sa han det ska jag göra. Bussen kom och vi steg på, jag fick vifta med farmors kort framför en apparat där det blinkade till. Det var en sån fin buss med många passagerare i. Jag fick sitta in farmors knä och titta ut, vi såg många roliga saker. Det var många tjejer och killar som steg av och på. Jag stirrade länge på en kille som hade jättekonstigt hår, ingenting på sidorna men långt och lockigt uppe. . (Farmors kommentar: Jag minns en gång när jag åkte med Albins pappa i samma ålder, en kille steg på bussen, han tyckte nog att han var väldigt cool, han hade några kompisar med sig. Han hade en mockajacka med långa fransar på, Albins pappa sa med hög röst, Ska han på maskerad? Killen blev blodröd i ansiktet och kompisarna skrattade. Så man tar en lite risk när man åker med små herrar). Plötsligt svängde bussen av de stora vägen, vi tyckte bara att det var roligt. Det var ganska många hållplatser och snart hade alla gått av bussen utom en tjej med ischockey klubba och en jättestor väska och vi. Vid sista hållplatsen gick hon av också, vi satt kvar och väntade på vad som skulle hända. Då stängde busschayffören av bussen och öppnade alla dörrar. Då frågade farmor var bussen skulle köra, tillbaka sa chauffören då. Jamen vi trodde att den körde mot Skrabro sa farmor då, fel buss. Vi hade hamnat ”långt bort i tok” (så säger man i Dalarna, farmors kommentar.). Vi fick ringa till farfar som kom och hämtade oss. En roligt tur var det i alla fall.
Idag lurade jag ut pappa på en rolig tur. Jag satt i pulkan och sa vart vi skulle och han fick springa, jag gillar när det går som snabbast! Vi var på stora lekplatsen, lilla lekplatsen på vägen tillbaka, körde rally på isen (på dammen) och när pappa trodde vi var färdiga och hemma så lurade jag honom vidare åt nästa håll. Där hittade vi en rolig backe där jag åkte hundra gånger. Sedan såg pappa så vek ut att det var bäst att gå hem. Jag får erkänna att jag också blev trött, så trött att bara behövde vila ögonen lite i soffan när vi kom in;)
Idag var vi på NK och träffade en jättetrevlig tomte, Albin diskuterade länge alternativa julklappar med honom. Tomten var så snäll tyckte han. Julskyltningen var så jättefin med olika djur och Pippi Långstrump som bakade pepparkakor.
Idag, på Stadsmuseét såg jag lite av det sociala spelet mellan barnen och givetvis speciellt Albins stora sociala kompetens.
När vi kom upp til barnavdelning stötte vi ganska snart ihop med en riktig liten ”skitunge”, han var ca 5-6 år.
Han skulle direkt styra upp allt, ingen annan fick leka i cafeét, ingen fick i princip göra något, han skulle bestämma över alla 7-8 barnen.
Vi gick ”undan” och lekte med mjuka byggklossar, Albin och jag byggde några torn, det var en liten, knappt ett år som bara kröp omkring där.
Ha rev våra torn, helt ok från Albins sida. Han var så försiktig med den lille. Det fanns en spårvagn som vi siktade in oss på, Albin ville köra.
Han avvaktade i lugn och ro tills den blev ledig, inget gnäll. Han hade en mjuk byggkloss med sig in som han la på en bänk. Då kom den sk s-ungen och en annan lite småbråkig typ.
Albins kloss sparkade han på, den ska ligga där sa Albin, nej san s-ungen och sparkade till Albin på armen, Albin drämde till honom på benet, nuddade knappt.
S-ungen började skrika som en galning. Jag sa bara, Albin man ska inte slåss och så gick vi lugnt därifrån. Han stötte på den lille emellanåt, gick fint åt sidan och var så försiktig.
Efter en stund gick s-ungen, då kom det 3 tjejer och starade upp cafeét, Albin hjälpte till att ställa iordning, hämtade saker till dom och var en riktig gentleman. Det blev ordning och reda i cafeét.
Albin och en av tjejerna blev kunder, han beställde kakor, bullar mm. ”En bakelse med morot, tack, varsågod pengar”.
En exemplarisk kund, tjejerna var mellan 5-8 år gamla. Farfar och jag var så stolta.
Tycker att Albin gav ett stabilt och säkert intryck i sammanhanget.
Inget gnäll men kom inte och sätt er på mig, lugn och balanserad men vet vad han vill.
Som jag sagt tidigare, jag tycker han är en trygg och säker liten kille.
Han var i alla fall yngst av alla barnen (förutom den lille) men det märktes inte i det sociala spelet.
Stolt farmor
