Idag, på Stadsmuseét såg jag lite av det sociala spelet mellan barnen och givetvis speciellt Albins stora sociala kompetens.
När vi kom upp til barnavdelning stötte vi ganska snart ihop med en riktig liten ”skitunge”, han var ca 5-6 år.
Han skulle direkt styra upp allt, ingen annan fick leka i cafeét, ingen fick i princip göra något, han skulle bestämma över alla 7-8 barnen.
Vi gick ”undan” och lekte med mjuka byggklossar, Albin och jag byggde några torn, det var en liten, knappt ett år som bara kröp omkring där.
Ha rev våra torn, helt ok från Albins sida. Han var så försiktig med den lille. Det fanns en spårvagn som vi siktade in oss på, Albin ville köra.
Han avvaktade i lugn och ro tills den blev ledig, inget gnäll. Han hade en mjuk byggkloss med sig in som han la på en bänk. Då kom den sk s-ungen och en annan lite småbråkig typ.
Albins kloss sparkade han på, den ska ligga där sa Albin, nej san s-ungen och sparkade till Albin på armen, Albin drämde till honom på benet, nuddade knappt.
S-ungen började skrika som en galning. Jag sa bara, Albin man ska inte slåss och så gick vi lugnt därifrån. Han stötte på den lille emellanåt, gick fint åt sidan och var så försiktig.
Efter en stund gick s-ungen, då kom det 3 tjejer och starade upp cafeét, Albin hjälpte till att ställa iordning, hämtade saker till dom och var en riktig gentleman. Det blev ordning och reda i cafeét.
Albin och en av tjejerna blev kunder, han beställde kakor, bullar mm. ”En bakelse med morot, tack, varsågod pengar”.
En exemplarisk kund, tjejerna var mellan 5-8 år gamla. Farfar och jag var så stolta.
Tycker att Albin gav ett stabilt och säkert intryck i sammanhanget.
Inget gnäll men kom inte och sätt er på mig, lugn och balanserad men vet vad han vill.
Som jag sagt tidigare, jag tycker han är en trygg och säker liten kille.
Han var i alla fall yngst av alla barnen (förutom den lille) men det märktes inte i det sociala spelet.
Stolt farmor