Igår kväll märkte jag att jag var alldeles varm om hjärtat, det berodde på att jag hade haft en så fin tisdag.
Det började med att det kom en lite ”sjukling”, ha, ha, i form av lille A.
Vi startade med Legobyggnation på köksbordet, den här gången var det Borgen som var aktuell.
Under tiden så lagade jag mat, potatis och fisk, visst är det härligt att det är favoriträtten.
Pappas favorit i den här åldern var mandelfisk på dagis. Samt morors pannkakor och köttbullar.
Nåväl, när det var dags att äta sa Albin, jag bygger lego och äter samtidigt, gör du det hemma frågade jag, nej var svaret men här går det bra.
Ok, lite olika regler, huvudsaken är ju att han själv håller reda på var olika saker ”går an”. Det tog väl lite tid att äta men vadå, är man på rehabilitering så är det ingen stress. All mat gick åt.
Så kom farfar hem, efter promenad med Selma, då förvandlades han till en häst, kul tyckte Albin, Selma ville också vara med så hon hämtade sitt får och så lekte dom alla fyra. Albin, farfar, Selma och fåret.
Plötsligt blev farfar trött och 10 km skidåkning började på TV.
Då blev det byggnationer i köket, Albin kånkade runt på köksstolarna, hämtade kuddar och filtar, tur att farnfar hade dammsugit på morgonen. Det blev en fin koja, han flyttade in med alla 7 ”barnen”. Hoppas Norge vinner var kommentaren vad gällde skidåkningen, dom har så fina röda dräkter. Så fick jag plötsligt två barn också, Förskolan var i farfars sovrum på övervåningen, hoppsan. Där skulle jag satt igång min Runkeeper för vi hade så mycket jobb med alla barnen, nu är det morgon, nu ska vi upp och lämna barnen. Så ner och jobba, vi konstruerade motorer. Så upp och hämta barnen, hem/ner till kojan resp soffan. Nu är det natt – 30 sekunder, nu är det morgon, upp och lämna barnen, ner för att jobba, vi glömde vinka, barnen ska åka på Universeum idag, upp och vinka. Ner och jobba, upp och hämta barnen, ner soch sova i ca 30 sek, upp och lämna barnen ner och jobba. Ett antal gånger, farmor som varit på träning på morgonen blev lite trött i benen. Till slut fick jag skicka upp farfar och hämta barnen.
Nu plötsligt, revs Kojan i köket, en ny byggdes i rummet. Det betydde att farmor fick 5 minuter framför TY’n, precis när Kalla gick i mål. Halv 3 serverades ett mellanmål, musli och yoghurt, det hämtade han själv i kylskåpet. Så var det dags för glass, förlåt en morot, det åt Albin i kojan. Så återgång till köket och Borgen igen. Albin tycker om min musli så vi serverade det i en skål tillsammans med vatten. Vi var engagerade i byggnationen alla 3, farfar, farmor och Albin. Plötsligt tyckte jag att Albin bet i en legobit, NEJ inte lego i munnen sa jag, Albin skrattade så han höll på att ramla av stolen, han hade ju tagit musli i munnen. Kan säga att det upprepades några gånger och han skrattade lika hjärtligt varje gång.
Så kom ett SMS att mamma var på ingång, i rummet såg det ut som en ”rövarkula” med filtar kuddar och stolar i en enda röra. Nu har vi 5 minuter på oss att städa, tror du att vi klarar det sa jag till Albin. Så klart, han var så effektiv så jag blev märkta imponerad, alla saker på rätt plats. Farfar kom och skulle hjälpa till, det behövs inte det här klarar vi sa Albin. Hur lång tid är det kvar? Det är gott om tid sa jag, vi har två minuter kvar. Plötsligt var allt klart och vi hade ändå 30 sekunder tillgodo. Där jobbade vi bra, Albin bäst faktiskt.
Så kom mamma. Farmor tog sig en ”lutare” i soffan sedan.
Det var en riktigt fin tisdag.
