Det var längesedan jag skrev något om lille A, som börjar bli stora A.
När vi hämtade kom Albin springande i full fart, han ville visa en koja som han och Esko byggt i häcken ned mot ängen. Det var ordenligt nertrampat och sopat i kojan, det fanns ved och ”bananer” m.m. Enl Helen hade dom jobbart hårt, vi var helt överens om att det inte ska finnas några buskar eller områden som inte barnen får leka i på området, bra inställning tycker jag.
När vi åkte förbi 4H-gården ville Albin stanna och titta på djuren. Vi gick en lite sväng, jag hade hört att skulle finnas ett litet föl, tyvärr hittade vi inte det men det fanns en hög trähäst som Albin bestämde sig för att rida på, som han jobbade för att komma upp på den, Där kom den omtalade envisheten fram och javisst kom han upp till slut. Att se den glädjen när han äntligen av egen kraft kom upp på den var underbart.
Sån lycka att på egen hand lyckats med vad han bestämde sig för. Det stärker självförtroendet.
När vi kom hem serverades mellanmål i sedvanlig ordning.
Albin och farfar skulle gå till lekplatsen och sparka lite fotboll, det finns ju ett fotbollsmål där. Spelandet blev väl lite sisådär av vad jag förstår. Plötsligt kom en intensiv regnskur, jag gissade att dom stod under något tak vid lekplatsen men när regnet inte verkade upphöra tog jag bilen och körde för att hämta dom. Det tyckte dom var en bra idé, trots allt blev dom lite våta så när vi kom hem åkte kläderna upp på tork.
Därefter kom vi på att det behövdes en ordentlig sortering av legogubbarna som låg huller om buller, dom skulle ju ligga i gubblådan såklart. När det var gjort utbröt ett ordenligt krig mellan dom sorterade. Jag blev i sedvanlig ordning grundlurad av Albin, han vet så väl min inställning till onda och goda, krig och annat elände. Nu hamnade Albin och farfar i ett lag och jag i ett annat. Med sin ljuvaste stämma undrade Albin: farmor vilket lag vill du vara i dom onda eller dom goda. Jag valde såklart dom goda, m a o Albin och farfar i det onda laget. Där gick jag på en nit, i just detta krig betydde onda goda och tvärtom.
Den lille mannen är otroligt smart och kan verkligen läsa av hur man lurar farmor på det mest raffinerade sättet. Jag fick ju välja såklart, att det sedan blev fel var ju mitt eget beslut. En riktig liten luring……..
Så kom mamma och kläderna var torra.
Ytterligare en rolig dag med den finaste lille Albin.
