Vilken jätteglad tjej vi får hämta, hon kommer springande i full fart och kastar sig upp i famnen. Fröken sa att hon ätit jättebra, både lunch och mellis.
När vi gick till bilen berättade hon att Eva-Britt hade sagt att vi hade en jättefin bil, vi träffade henne förra gången vi hämtade Amanda.
Hon gillar verkligen vår bil. Speciellt takluckan, igår såg vi regnet som åkte omkring.
Vi räknade röda bilar den här gången, plötsligt hade vi 28, sedan tappade vi räkningen lite. Snart kom vi hem till blåa huset.
Hon har ju ett otroligt stort ordförråd och många smarta kommentarer.
Verkligen världens bästa tjej.
Hon måste upp på övervåningen och åka lite upp och ner i gamla mormors stol, även den bästa killen i världens favorit.
Så vill hon prova massagestolen, det killar så gott i ryggen. Så gick vi lugnt och försiktigt ner.
Hon byggde ett torn av toarullar, så fick hon ett tokspel och rullade ut en rulle runt i huset. Själva rullen skulle hon göra en telefon av, farfar fick ett straffarbete att rulla ihop papperet igen, för se slänga ”skräpet” gick inte.
Efter det blev vi seriösa och Amanda startade en omfattande konstproduktion.
Jag frågade om hon ville gå på konstmuseet och titta på andra tavlor.
Nej tack sa hon då, så artig du är sa jag, det har Karin sagt: det låter mycket trevligare att svara så. Hm så rätt.
När pappa kom var det omfattande vernissage i rummet. Vernissage var lite svårt att säga men hon gjorde så gott hon kunde.
Hon åt upp all mat som jag hade gjort, här i huset är pastabåtar med pyttesmå, stekta korvbitar i.
Tack älskade fina Amanda för idag!